Kommandodalen

Några hundra meter söder om Tunga sektionen 4:s eldbatterier finns en ganska djup bäckravin. I kanten av denna ravin grävdes korsur för sektionskommendören och en del andra officerare.  för Sektionens JSp och en bastu byggdes också i dalen. Ännu lite längre söderut i samma bäckravin fanns också korsur för bl.a. infanteriets bataljonskommendör. Dalen började av kallas kommandodalen.

Plock ur sektionens krigsdagbok:

19.12.41 Fortsatte grävningsarbetena i ställningsområdet. Sektionskommendören utarbetade ritningar för sin korsu, varefter grävningsarbetena påbörjades av kommandogruppen.








14.2.42 Invigning av sektionens korsubastu å ställningsområdet. Badandet en njutning i lyxinrättningen.

Under sommaren 1942 dämdes bäcken framför bastun upp till en plaskdamm (koordinater 62.9090, 34.8254)

På hösten 1942 installerades elektrisk belysning i alla sektionens korsur. Strömmen ficks från en generator, som drevs av en bilmotor. Elverket fanns strax norr kommandodalen.

Med tiden förbättrades korsuna och blev till slut ganska imponerande konstruktioner. I Jakobstads Tidning fanns 29.6.1943 en liten artikel om ett besök i en av dessa officerskorsur skriven av signaturen Robi (= tidningens redaktör Ruben Troberg) . På grund av krigscensuren var artikeln skriven som ett lite kryptiskt kåseri under rubriken Språklådan. Ruben Troberg hade tillsammans med några andra representanter från pedersörenejden besökt tunga sektionen 4 under midsommaren 1943. Här ett utdrag ur kåseriet:

Herresätet Gripsholm, midsommardagen.
Vi gästa just nu herresätet med det förnämt och historiskt klingande namnet här ovan. En paus i ett för vårt besök upplagt omfattande program kan utmärkt användas för fyllande av en Språklåda. Var herresätet kan vara beläget? Alla gissningar från läsarnas sida äro fullkomligt fåfänga, så det kan vara bäst för oss att med detsamma avslöja, att herresätet Gripsholm ligger djupt inne i den fjärrkarelska urskogen. Just det ja, någonstans i den ödemark, över vilken dr Gylling och alla tiders ”premiärminister” Kuusinen någon gång i tiden förde den s.k. spiran. Trots att Gripsholms lokaliteter äro grävda djupt ned i jorden, hade nog inte Kuusinens undersåtar i tiden så trevliga bostäder. De hade helt säkert icke heller som här på sina bokhyllor, där sådana eventuellt kunde förekomma, Karlfeldts och Frödings skaldeverk i praktband, ej heller vetenskapliga arbeten berörande teologi, juridik o.s.v. Kuusinens undersåtar kunde på sina ställen ha elektrisk belysning liksom Gripsholm, men sina bostäder hade de det icke, det ha vi med egna ögon konstaterat, lika snyggt tapetserade, lika hemtrevligt inredda och de omgåvo sig icke med samma renlighet, som råder här i Gripsholm. Kort sagt, Gripsholm är en alla tiders korsu.
Gripsholms ordinarie invånare äro fyra. Där ha vi då löjtnanten B.L. med namn efter den by, där han har sina rötter, byn som ock Starabyen kallas. Löjtnant B.L. är en energisk herre, fil.mag i det civila och just nu en artig, trevlig och outtröttlig värd för oss och orgelfabrikören från Bennäs. Så har vi här truppförbandets själasörjare, den allvarlige fältpastor K, en god och intresserade sångare. Han har mycket att stå i med i samband med vårt besök här. Vidare har vi här fänriken-dirigenten, som i fjol höstas gjorde furor med sina sångare under turnén i hembygden. Han kunde gärna heta Snellberg, ty han vill städsle ordna allt till det bästa och är alltid glad och vänlig. Den fjärde i laget är P-pojkarnas poesiälskande läkare dr. D. Tyvärr är doktorn inte denna gång hemma eller rättare sagt han är just nu hemma i Finland på permission.

B.L.           löjtnant Bror Lennart Stara, Pedersöre

K               fältpastor Alvar Kurtén, Gamlakarleby

Snellberg   fänrik Sten Mellberg, Lovisa

Dr D.         san.kapten Thorolf Dreijer, Lappfjärd

Av denna stolta korsu Gripsholm återstår numera blott några murkna plankor och en grop i marken men bäcken rinner fortfarande med klart och friskt vatten genom ravinen (62.9091, 34.8256)