Kantinen på insidan

Kantinen var en viktig samlingsplats för många av frontsoldaterna och det finns också riktigt med foton av den både från ut- och insidan.

Karl Granholm skriver i sin bok Tunga 4:an (s.10): Att stället (kantinen) blev populärt  är framför allt lottornas förtjänst och var och en som upplevt "kyrkbyns Kafé" (tonvikt på fösta stavelsen) på landet  förstår kantinens ställning i korsusamhället. Efter en tung arbetsdag samlades byns manfolk i Kaféet för att träffas och kavera varvid munhuggandet med den kvinnliga personalen spelar en stor roll. Lottorna inte enbart serverade utan deltog livligt i diskussionerna. ....
Lottorna får ta åt sig äran av att "lejdon" ej fick ta överhanden helt och hållet. 


Inredningen väckte också uppmärksamhet. Ur Sven Sandells dagbok 24.6.1942: Så såg jag där i den nya kantinen ett nytt sätt att behandla möbler och hyvlade bräder. I stället för målning var de brända på ytan med blåslampa - synnerligen passligt för sportstugor och sånt.

I något skede (kanske 1943) dekorerade någon väggarna i kantinens finrum (officerarnas rum?) med teckningar från olika skeden av Tunga sektionen 4:s fälttåg. Som förebild hade konstnären en del av de fotografier som också återfinns tidigare i denna block. På fotot t.v. finns t.ex. tsasounan i Matrosa och hotell Severnaja i Petroskoi. På SA-fotot nedan t.v. ser man teckningar från Pälkjärvi, Pirttipohja, Kollaa och Säämäjärvi Vem konstnären var vet jag inte.






























På våren 1944 ordnades en tävling om vilken truppenhet som hade den finaste kantinen. Enligt texten på SA-fotona 150584-150588 kom Tunga sektionen 4:s "Koppen" på tredje plats bland kantinerna i Karhumäki-riktningen. Första pris vanns av kantinen Vitjakerho som fanns på JR 35:s avsnitt vid Seesjärvi Suurlahti.


Frontlivet var inte heller för lottorna riskfritt. 16.3.1943 utsattes 2. batteriets ställningar för en kraftig artilleribeskjutning och en granat föll också strax intill kantinen och rev upp en stor grop i marken, krossade fönster och rev loss några takbräder. Karl Granholm: Därför kändes det nästan som ett helgerån att kantinen skulle utsättas för beskjutning, att fienden kommit underfund med att Koppen var en del av vårt försvar. Försvar mot hemlängtan och tristess. Vågar man tala om änglavakt som gjorde att skadorna sist och slutligen var små.

Senaste kommentar: Mer om kantinen