Mera om permissionerna

Det var alltid lite osäkert när följande permission skulle infalla, det fanns turlistor med de förändrades hela tiden av olika orsaker.

5.2.1943 skriver Valter Nyman till sin fästmö: Om du skulle veta hur jag längtar härifrån nu i verkligheten. Men tiden lider och dagarna gå fast förfärligt långsamt. Ännu är det nog minst en, kanske två veckor innan jag slipper iväg ty det började gå långsammare med permissionerna nu igen och så kom några nya in på permissionslistan vilka skjuta fram mej. Det är ju ledsamt men vad kan man, alla vill hem och försöker slippa så fort som möjligt. Men man får ju trösta sig med att man har den på den rätta sidan ty den  [permissionen] går så fort när man engång börjat på den och sen är det igen den långa ledsamma väntan på den långt i fjärran liggande nästa permis.

Förutom de normala turpermissionerna kunde extra permissioner beviljas, bl.a. arbetspermissioner för jordbrukare.

11.5.1942 skriver Valter i ett brev till sin mor: Permissionerna är det allmänna samtalsämnet. Ty det är ett split och ett kiv om vem som skall slippa hem på arbetspermission ty när det gäller det så äro alla skojigt nog bönder, men när de vill ha en körkarl fick de ta en verkstadsarbetare som ej kört [häst] på tjugo år.

En extra permission som säkert ingen hoppades på var de som beviljades till en stupad brors begravning.

Valter skrev 18.2.1944 till sin fästmö: Vi har varit lite nedstämda här i dag ty en bror till en av pojkarna här i korsun har stupat så han fick meddelande därom i morse. Det är inga trevliga nyheter sånt varför var och en känner sig lite allvarligt stämd. Inte för att man är ovan vid sådant. Nej, det är inte det ty man ser någon allt som oftast som slutat sitt jordiska liv. Det är på något vis annorlunda då man ser en bekant ligga kall. Man skulle giva bra mycke om man kunde höra dem tala och berätta om hur det är att vara död.



Förutom att permissionsresorna under kriget var långa och besvärliga var de inte heller riskfria. Det var inte ovanligt att järnvägen och stationerna utsattes för flygangrepp.


Tunga sektionens krigsdagbok: 21.4.1943: Ingick meddelande till sektionen att öv.serg, Kronholm, J., 2.batt., stupat vid ett flyganfall mot tåget. Kronholm återvände från sin permission då ungefär 30 km utanför Äänislinna anfallet mot tåget skedde.

Valters tankar om händelsen i ett brev 21 april 1943: I går var det en pojke hemma från Skutnäs* som blev skjuten från en flygmaskin på återresan från permissionen i närheten av Petroskoj. Visst skall man säga att endel ha otur.. Det var väl just meningen att just hans dagar voro slut. – Vera, man borde ju inte önska någon ont men nog skulle jag önska en evig pina åt den eller dem som äro orsak till allt detta elände. Nå det löns nu inte att jämra sig över att man råkat komma till livet just i dessa tider och man får allt lov att dra sig fram här i denna jämmerdal så länge det går. Det ska ju bli slut i sommar nu, säger de som vet, och det skulle då inte vara för tidigt, ty det är nog redan tillräckligt många familjer som blivit splittrade.
*) Skutnäs, därifrån också Valter var hemma, fanns då i Pedersöre landskommun. Numera är Skutnäs en stadsdel i Jakobstad.

Det inträffade också att att man kom för sent tillbaka från permissionerna. Hade man inte giltig orsak ledde detta till 30 dygn arrest, omvandlad till arbetstjänst.
Ur Bror Staras dagbok 30.1.1942:
Kl. 12 påbörjades bastubygget mellan oss och JSp av ”straffångarna”, dvs. de som ådömts arreststraff för permissionsförsening.

Det var säkert också en och annan som under sin permission blickade ut över havet i väster, mot Sverige. Detta speciellt under den senare delen av kriget när det var uppenbart för var och en att Tyskland skulle förlora och kanske dra med sig Finland i fördärvet. Hur många som tänkte tanken vet jag inte men också från Tunga sektionen 4 var det några som gav sig av över Bottniska viken.

Sektionens krigsdagbok 8.6.1944: Enligt meddelande från Vasa sk.distrikt kunde kan. ---- ha drunknat under sin permission under försök att rymma till Sverige. Även kan. ---- och u.serg. --- hade enl. samma skrivelse rymt till Sverige och förty förklarats för desertörer.

Enligt vapenstilleståndsavtalet 1944 lades åtalen mot desertörerna ned och de som ville kunde återvända hem.