Kollaa 18.7. - 21.8.1941 2

Batterierna i Tunga sektionen 4 fick genast träda i funktion vartefter de anlände till till Kollaa på eftermiddagen 18.7. Infanteriet,  JR 56,  hade gjort ett anfall redan på förmiddagen och gjorde ett nytt kl. 17.30 och behövde allt artilleristöd det kunde få. Motståndet var dock hårt och inga avgörande framsteg uppnåddes den dagen . Förlusterna i infanteriet var betydande, ca 200 man i stupade och sårade förlorade JR 56 den dagen.

Sista anteckingen i Tunga sektionen 4:s krigsdagbok 18.7.1941: Artillerield hela natten. Fienden besvarade med järnvägsartilleri. Infanterianfallet tillbakaslogs av fienden, som förskansat sig i starka bunkers vid Näätäoja järnvägshaltpunkt

Artilleriet fortsatte att skjuta från bägge hållen med varierande intensitet under de följande dagarna och högsommarvärmen fortsatte.

Ur Tunga sektionen 4:s krigsdagbok 20.7.1941. Söndag. Oerhörd hetta, i synnerhet på det brända området.


Fotona på den här sidan torde alla vara från det brända området på åsen med det ryska gravmonumentet i slutet av juli 1941. Fotot till uppe till vänster är taget under en paus i skjutandet. Pjäsens lås och riktinstrument är täckta med dammskydd och pjäsen är nödtorftigt maskerad med några torra små granar.

Även om Tunga sektionen 4 var svenskspråkig användes finska ord i eldkommandona,   såsom "Lataa"  (ladda). Granaterna som två kanoniärer poserar med på fotot till höger vägde 40 kg  >



< Det är pjäschefen som har höjt armen och ropat "Huomio" (giv akt). Avfyraren som står längst till höger är beredd att dra i avfyrningslinan.








"Tulta" (eld)

När krutladdningen brann av och granaten flög iväg blev det naturligtvis en ordentlig spark bakåt på pjäsen. För att dämpa denna rekyl var fanns under eldröret en hydrauliskt dämpad fjäder, i princip lik stötdämparen på en bil. Rekylanordningen tillät eldröret att glida bakåt när skottet gick, såsom ses på dessa tre bilder, och återställde sen eldröret i utgångsläge.




Tauno Videman (2. batteri) har på sin kopia av fotot till höger skrivit: "På sommaren vid Kollaa, batteriet i ställning och förfärligt hett då skogen brinner och det är rök överallt. Pjäserna skjuter som bäst och pojkarna sätter fingrarna i öronen och håller munnen öppen för att öronen inte skall gå i lås vid smällen"

Det var nog många av artilleristerna som ändå fick nedsatt hörsel. Lägg märke till avfyraren som står på huk framför pjäsens hjul på bilden till höger.