2.9.1941 Kutismajoki

Tunga sektionen 4:s eldbatterier fick inte stanna länge i ställningen vid Säämäjkoki järnvägshaltpunkt. Ur Valter Nymans dagbok 1.9.1941: Vi blev inte länge i vår 17:e eldställning, ty när vi fick allt klart så kom ”seis, ajoon” och så var det att packa ihop igen. Sen bar det av ungefär 4 km framåt. När vi kom fram var det redan mörkt och vi hade att hugga ut batteriställningen mitt i en stor granskog. 

Till höger Ruben Rosenlöfs foto av bron över Säämäjoki sedd från väster och nedan samma bro från öster på ett foto från SA-bildarkivet,

Ungefär 8 km öster om Säämäjoki ligger byn Kutizhma (61,874 N-33,574 E) där vägen mot Petroskoi korsar ån Kutismajoki, även kallad Tsanaijoki. Infanteriregementet 8 (JR 8) mötte här 2.9.1941 hårt motstånd från ett sovjetiskt elitförband. Till följd av två olyckliga händelser började dessa strider kallas för Kutismajoen paskamotti. Tunga sektionen 4 var delvis inblandad i den ena olyckan.  Ordet motti i militär betydelse kom i bruk under vinterkriget och betyder en omringad fiendetrupp.

Fotot till höger torde vara fån Kutisma järnvägsstaion. Tidpunkten okänd.

Ur 11 Divisionens artillerikommendörs krigsdagbok (min översättning från dokument i Riksarkivets digitala arkiv): 2.9. kl 15. Under artillerigrupp M:s eldförberedelse mot Tsanaijoki sköt ett batteri 1000 m för korta skott, som förorsakade förluster bland eget infanteri. Art.kom. beordrade major Söderström att utföra en noggrann undersökning av det inträffade.

Till artillerigrupp M hörde III/KTR4, lätta sektionen 10, tunga sektionen 30 och tunga sektionen 4.

Ur Tunga sektionen 4:s krigsdagbok för 2.9. nämns om denna undersökning Sekt.kom. förrättade undersökning av olyckshändelsen vid artilleriförberedelsen kl. 14 ....  Konstaterades att beskjutningen skett med ett lätt artilleri. Känslig tändning hade använts, ty endast få nedslag med små krevadgropar kunde upptäckas, varemot träden buro spår av toppkrevader.

Artillerigranaterna kunde ställas in med känslig tändning varvid de exploderade redan om de träffade en kvist i trädtopparna. Om granaterna inställdes med styv tändning exploderade de först när de träffade hårt underlag. Den senare inställningen användes för att skjuta sönder befästningsverk medan man med känslig tändning fick mer förödande splitterverkan.

Som så ofta händer vid olyckor vill ingen ta på sig ansvaret för det inträffade. Fänrik Bror Stara skriver i sin privata opublicerade dagbok 2.9:  Under art.förberedelsen inträffa en beklaglig olyckshändelse i det att ett batteri sköt för kort. Elden kom bl.a. i lätta granatkastarnas eldställning där 3 dödades och 9 sårades. Även gevärskompanier ledo någon förlust (hela 3 + 30-tal sårade). Oklarhet rådde om vem som var skyldig. Det hette att ”tunga” skulle skjutit den ödesdigra konc. ... För att klarlägga händelsen företog kom. en okulär besiktning på platsen, närv. även ltn Virtanen och undertecknad. Därvid framgick med all evidens att åtminstone granater med styv tändning (sål. våra) ej kunnat komma i fråga (inga ordentliga krevadgropar, nästan idel toppkrevader). Vi äro således fritagna från alla beskyllningar, men torde ej skydda mot förtalet.

Såvitt jag vet blev det aldrig slutligt klarlagt vilket batteri som skjutit fel. Det torde knappast ha varit speciellt ovanligt att under krigstida förhållanden nånting gick fel i den ganska komplicerade proceduren att rikta artilleriets indirekta eld. För det mesta förorsakade misstagen inga allvarliga skador och väckte ingen större uppmärksamhet. Sen gammalt fanns det lite groll mellan infanterister och artillerister och misstagen gjorde inte saken bättre. Väinö Linna i JR 8 hörde säkert talas om olyckan vid Kutismajoki. Kanske bidrog den till att han låtit sin excentriske romanfigur Honkajoki i sin aftonbön läsa: "Beskydda och bevara alla patrullmän, vaktposter, sjöfarande och hästkarlar, men artilleristerna är det inte så noga med."


Den andra olyckliga händelsen vid Kutismajoki var tunga sektionen 4 inte inblandad i. Den bestod i att en finsk soldat ertappades med att under strid ha skjutit egna soldater för att komma åt deras pengar. Han flydde sen ut i ingenmansland mellan linjerna och föll där, för vems kulor må här vara osagt.

Den sovjetiska elitstyrkan höll ut i Kutismajoki mottit ända till 6.9. Bilden till vänster torde vara från de sovjetiska ställningarna efter att mottit fallit.

Senare under kriget inträffade ännu en tragisk olycka vid Kutisma. John A. Kronholm från 2. batteri i Tunga sektionen 4 stupade här 20.4.1943 under ett flyganfall när han var på väg tillbaka till fronten från en permission.