Ur sektionens krigsdagbok:
20.9. Anfallet mot Petroskoi började på Prääsävägen efter artilleriförberedelse.21.9. Anfallet mot Petroskoi fortsatte. Mottin klarades på morgonen, varvid ett 30-tal fångar togos. Det ryska artilleriet sköt hela dagen på terrängen kring batteriställningarna. Otur i 3. btriet, fullträff i ställningarna, varvid pjäschefen und.serg. Nordling, riktaren korpr. Holmäng och laddare kan. Sacklén stupade. Dessutom sårades kan. Sandels.
Bilden t.h. Ruben Rosenlöfs foto av ryska fångar i Prääsä.
Ur Valter Nymans (1. batteri) dagbok: Söndagen den 21 september. Vi väcktes i morse av granater som föllo här runt omkring. Det blev brått att komma i skydd. Endel kom barfota med skorna i händerna ty det var ingenting att leka med och sen är det obehagligt att vakna av krevadskrällar i närheten.På eftermiddagen fick de en fullträff av en granat i 3:e batteri så att tre dödades och en sårades nämligen Sacklen från Sundby, Holmäng från Forsby och Nordling från Esse dödades. De hade suttit på kanten av en skyddsgrop när en granat helt oförmodat slog ned ibland dem.
Ur Gunnar Södermans (stabsbatteriets sanitärgrupp) brev 22.9. (publicerat i Mona Skantz bok "Tobak"): Vi var här under den intensivaste eld jag varit med om under de krig jag deltagit i, med bombflygare över oss så att man nog visste att man levde. Som tur var hade vi hunnit gräva ned tältet dagen före. I annat fall hade vi nog vid det här laget varit döda, för det kom en fullträff just mitt på den plats där tältet stått, cirka åtta meter från vår tältgrop. Det var tur att vallarna voro så höga att skärvorna flög över, så ingen av oss blev skadad. Doktorns cykel blev söndermosad, det var allt.
Doktorn var sektionens läkare, kapten Thorolf Dreijer. På fotot t.h. poserar han med sin ramponerade cykel. Styrstången är lös, ekrarna i bakhjulet är brutna och framdäcket är sönder så det verkar sannolikt att Ruben Rosenlöf tog det här fotot efter ovan nämnda händelse i Prääsä.På bilden nedan ser man kapten Dreijer mera reglementsenligt klädd till höger tillsammans med löjtnant Hans Hoffsted (i mitten) och en annan löjtnant (vem?). Tid och plats okänd.
Av de ungefär 900 män, som enligt manskapsförteckningen i Karl Granholms bok "Tunga 4:an" tjänstgjorde i sektionen stupade totalt 30 under krigsåren 1941-44. Av dessa var det 8 som stupade under de två sista veckorna i september 1941 i Prääsä och under framryckningen mot Petroskoi. Jämfört med förlusterna i stupade inom infanteriet var förlusterna i Tunga sektionen 4, liksom inom artilleriet i allmänhet, ganska små. Den statistiken var naturligtvis till föga tröst när församlingsprästen kom med dödsbuden till de anhöriga.
.jpg)
Till höger Petter Blomqvists (3 batteri) ID-bricka, dödsbricka. Brickan bars kring halsen. Petter Blomqvist hörde till dem som kom hem i november 1944.
Hemma kom inga hemska och dramatiska händelser i dagen, utan pappa Rubens berättelser var ofta dråpliga och skojiga!!!
SvaraRaderaSom den berättelsen om Drejer, läkare från Lappfjärd. Ryska flygplan flög över lägret, fällde bomber, en träffade, men endast Drejers cykel som stod under en tall. Dr Drejer träffade jag verkligen här i Lappfjärd när jag flyttade hit till Kristinestad 1979. Han var ju redan gammal då, så jag berättade nog inte vem jag var. Han var en mycket bestämd herre inte lätt att närma sig honom. Pappa berättade också att han ibland sköt skogsfågel och till och med ekorre för att dryga ut maten i Korsun, bl a. tjäder. Han fick anmärkning av Drejer, tjädern var fredad just då, men pappas svar till Dr Drejer var att, när han själv, alltså Ruben var fredad, då skulle han också låta bli tjädern. De blev nog ganska skickliga i korsun på att laga mat litet, Dr Drejer blev alltid bjuden till bords när det vankades tjäder och vilt, och lät sig väl smaka.
Margaretha Evars