Ur Sven Sandells dagbok Torsd. 9.10. Snöslask har det varit i dag å hagelbyar så det tycks ställa sej till vinter här.
11.10. flyttade Tunga sektionen 4 tillbaka till huvudvägen norrut. Landsvägsbron över Suoju (Shuya) älven (61,898ºN - 34,236ºE) var sprängd men en pontonbro byggdes av pionjärtrupperna. Järnvägsbron lite längre nedströms verkar enligt fotot nedan vara oskadad.
Ur Valter Nymans dagbok: Söndagen
den 12 oktober. Vi flyttade till en ny ställning i går kväll. Vi körde
först tillbaka till vägskelet och vände sen norrut efter Murmanskbanan. Vi for
över en pontonbro över Suojusjoki. Efter vägen var mycke stypade ryssar och
mycke lingon. Det är ungefär 10 km från
vägskälet som vi nu har ställningen. Hit har kommit granater och vi har själv skjutit
mot 50 skott per pjäs. Vårt batteri har sen krigets början skjutit 3000 skott.
Vi är nu i vår 38:e eldställning. Eldröret på en pjäs i tredje batteri
kreverade i dag men ingen skadades.
Ur Tunga sektionen 4:s krigsdagbok: 13.10. Nya offer i sektionen. Kan. V. Henriksson stupade för en liten granatskärva som träffade hjärtat.
14.10. Ett synnerligen oklart läge. Ryssarna hålla segt en kil längs vägen.
15.10. Högtalarna fick arbeta i stället för artilleriet och lyckades åstadkomma ett stort antal fångar.
Ur Valter Nymans dagbok Fredagen den 17 oktober. efter moronthe började skjutningen. Vi sköt först 48 skott efter varandra sen kom det nya mål och vid 89-de skottet kreverade eldröret på vår pjäs och det blev att se ut som en havande katt, med en stor bula på mitten. Lyckligtvis skadades ingen men vart granaten for vet vi ej. Vi hade nu med vår pjäs under detta krig skjutit 804 skott. Nu är alla pojkarna i servisen lediga för tillfället.
Följande dag exploderade eldröret på ännu en pjäs. De gamla Boforspjäserna började nu vara uttjänta. De hade under vinterkriget kommit till Finland som krigshjälp från Sverige och användes krigets slutskede vid Viborg av Tunga sektionen 6, som uppställts i Kronoby. Karl Granholm har i sin bok Tunga 4:an skrivit en liten betraktelse över de här pjäserna. han skriver bl.a. så här:
En vacker dag i januari 1940 kom i varje fall ett besked som höll, pjäserna fanns i landet, och hade efter granskning skickats till Kronoby, och mycket riktigt, anlände pjäserna, och de visades sig trots sin respektabla ålder vara i gott skick. Modellen var 150 H/06. Den första kommentaren var: "Har svenskarna plundrat muséerna?" Pjäsböckerna utvisade att de hade varit i bruk i Kristianstad i Skåne i Wendes artilleriregemente.
.....
Den 15. juli 1941 inkallades jag igen som så många andra och placerades som batterichef för I btriet, av Tunga sektionen 4 eller som den populärt kallades Pedersöre sektionen. Huvuddelen av de inkallade visades sig vara gamla bekanta från det "civila", skyddskåren och vinterkriget. T.o.m. pjäserna visade sig vara gamla bekanta - de gamla Bofors pjäserna. De tjänade oss troget ända fram till oktober-november 1941, då de började tröttna på kriget, och en efter en pensionerades och sannolikt nedskrotades. Under fortsättningskriget torde de ha skickat iväg ca 13000 granater med hjärtliga hälsningar från Pedersöre sektionen.
Följande dag exploderade eldröret på ännu en pjäs. De gamla Boforspjäserna började nu vara uttjänta. De hade under vinterkriget kommit till Finland som krigshjälp från Sverige och användes krigets slutskede vid Viborg av Tunga sektionen 6, som uppställts i Kronoby. Karl Granholm har i sin bok Tunga 4:an skrivit en liten betraktelse över de här pjäserna. han skriver bl.a. så här:
En vacker dag i januari 1940 kom i varje fall ett besked som höll, pjäserna fanns i landet, och hade efter granskning skickats till Kronoby, och mycket riktigt, anlände pjäserna, och de visades sig trots sin respektabla ålder vara i gott skick. Modellen var 150 H/06. Den första kommentaren var: "Har svenskarna plundrat muséerna?" Pjäsböckerna utvisade att de hade varit i bruk i Kristianstad i Skåne i Wendes artilleriregemente.
.....
Den 15. juli 1941 inkallades jag igen som så många andra och placerades som batterichef för I btriet, av Tunga sektionen 4 eller som den populärt kallades Pedersöre sektionen. Huvuddelen av de inkallade visades sig vara gamla bekanta från det "civila", skyddskåren och vinterkriget. T.o.m. pjäserna visade sig vara gamla bekanta - de gamla Bofors pjäserna. De tjänade oss troget ända fram till oktober-november 1941, då de började tröttna på kriget, och en efter en pensionerades och sannolikt nedskrotades. Under fortsättningskriget torde de ha skickat iväg ca 13000 granater med hjärtliga hälsningar från Pedersöre sektionen.
En Bofors 150 H 06 finns i Tavastehus artillerimuseums samlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar