Poventsa

I norra ändan av sjön  Onega (Ääninen på finska) ligger den lilla staden Poventsa (Povenets 62,85ºN–34,83ºE). Staden är en gammal handelsplats och när Stalinkanalen byggdes i början av 1930-talet alldeles intill staden fick den ett uppsving. Finska trupper intog Poventsa 6 december 1941. För att försvåra de finska truppernas fortsatta framryckning öppnade ryssarna slussarna i den södra delen av Stalinkanalen. På morgonen den 8 december sprängdes den 7. slussen och vattnet från sjöarna ovanför svämmade över kanalens breddar och svepte med sig delar av Poventsa. Vattnet drog också med sig ett antal fiska soldater och fordon men den militära betydelsen av översvämningen blev ändå liten.

Det är knappast troligt att någon från Tunga sektionen 4 var i Poventsa vid översvämningen. Sektionen låg då ännu kvar söder om Karhumäki. Fotona till höger finns trots detta i flera av sektionens veteraners bildsamlingar. Vem som är fotografen och vilka vägar bilderna vandrat är okänt.





Officerarna på bilden ovan hörde däremot sannolikt till Tunga sektionen 4. Fotot är troligen taget i samband med rekognoscering vid Stalinkanalen i december 1941. I bakgrunden ser man en av kanalens öppnade slussar (jämför med fotot till höger). Måhända är det den sprängda 7. slussen som finns vid den holme som senare började kallas Pirunsaari och där ett par av sektionens eldledningsplatser fanns. Vid en senare tidpunkt skulle det knappast varit rådligt att posera på denna plats, som kom att ligga alldeles på frontlinjen.
Men vem var dessa unga herrar? Att de är officerare ser man på att de har en läderrem, som går från bältet över höger axel, på finska kallad "rähinäremmi"





Tunga sektions 4:s huvudsakliga verksamhetsområde låg norr om Poventsa och till staden hade man inte så ofta ärende. Fältväbel Ruben Rosenlöf var i alla fall på besök i Poventsa på vårvintern 1942. På hans foton kan man se att det frusna översvämningsvattnet ännu finns kvar på gatorna.

Under ställningskriget 1942-44 gick frontlinjen genom  Poventsa och staden maldes småningom sönder både av det finska och ryska artilleriet. Slutligen brann också staden ned till stora delar.


Efter kriget byggdes Poventsa upp på nytt och Stalinkanalen eller Vitahavskanalen reparerades och öppnades igen för trafik. Någon stor sjötrafikled blev kanalen dock aldrig. Poventsa är numera en av de många ryska, lite avsides och förfallna idyller där folk ändå verkar vara tillfreds med sina anspråkslösa förhållanden.