Etiketter

söndag 11 oktober 2015

Kolina

Ungefär tre kilometer västerut från eldbatterierna längs vägen mot Pindusi fanns en plats som kallades Kolina  ( 62.9196, 34.7719 ). Där fanns Tunga sektionen 4:s underhåll, batteriernas förrättningstroppar och garagen för lastbilarna.




Varifrån namnet Kolina (fi. buller, slammer) kommer vet jag ej. Möjligen kan det från början varit ett kodnamn, som användes i telefontrafiken.

På platsen hade tidigare funnits ett skogsarbetarläger och skogen var till stor del nedhuggen på området.

I närheten fanns också en transportled av trä och som använts för att släpa timmer ned mot Stalinkanalen.

Karhumäki-området var före kriget ett centrum för sågverksindustri och skogsarbetet utfördes till stor del av straffångar. Från en samtida rysk karta framgår att det funnits flera barackläger i området, små öar i den s.k. GULAG-arkipelagen av fångläger som bl.a. Alexandr Solzjenitsyn beskrivit.








Tunga sektionen 4 hade byggt korsur på området för sitt underhåll. Maten tillreddes på det här området och kördes sen ut till batterierna. Området var ungefär 6 km bakom frontlinjen och låg ännu inom räckvidden för det ryska artilleriet. Korsuna verkar dock av fotona att döma inte vara lika djupt nedgrävda och  lika bra maskerade som eldbatteriernas korsur.


Korsun till vänster på fotot t.v. ser ut att vara den samma som syns på bilden nedan liksom även fotot nedan t.v. Vem är månne damerna på fotot.














I sektionens krigsdagbok 18.7.1942 nämns att från divisionen anlände en lotta som var ställd att övervaka kockarnas funktion. Det hade måhända framförts klagomål på maten som kokades i Kolina.

Karl Granholm har i sin bok Tunga 4:an (s.10) berättat en episod om hur det kunde vara med kockandet. Han skriver: Jag var en gång tillsammans med sekt.komm. på granskning i köksregionerna. Hällund* stod med en slev i handen och försöker antagligen komma underfund med om anrättningen skulle vara ätbar. Kommendören såg Hällund avsmaka soppan och frågar: NÅ Hällund, hur smakar maten? Hällund intog en grotesk asento** och röt med sin rostiga basröst: Hä smakar som kyss mej i ---, herr major. Vår kommendör, normalt rätt allvarlig, hade all möda i världen att hålla skrattmusklerna i styr. Också spjuvern Heik ansträngde sig för att hålla masken.
*) Henrik eller Heik Hällund från Vestersundsby, Pedersöre
**) fi. grundställning





Också dessa två foton torde vara från Kolina. Konstruktionen i bakgrunden på fotot t.v. kan vara en del av timmertransportleden.





I Kolina fanns som nämnts även garagen för eldbatteriernas lastbilar.















Tunga sektionen 4 var helt motoriserad och hade egentligen inga hästar. Hästar användes i övrigt i stor utsträckning av finska armén under kriget. En stor del av det lätta artilleriet drogs av hästar och mycket av infanteriets transporter skedde med hästkrafter. Under krigets ställningsskede verkar också Tunga sektionen 4 i någon mån använt hästar för vissa arbeten.

Valter Nyman skriver 4.4.1943 Vi körde ved en dag men hästen sjönk ned till magen i snön så det blev till ingenting. 

Var "hästkorsun" på fotot t.v. fanns är okänt.

2 kommentarer:

  1. Håkan Blomqvist17.10.15

    På flera tidigare publicerade foton förekommer bilder på små användbara bandtraktorer som tunga 4:an hade tillgång till. I Koneviesti nr 18/2010 finns de omnämnda och här följer en fri översättning. " Arméns egna bandtraktorer under vinterkriget var Cleatrac, Caterpillar och som krigsbyte Stalinets och NATI traktorer. International traktorer fick armén först 1940 då det till landet via Petsamo kom en betydande mängd T-6 och TD-14 bandtraktorer. T-6 traktorerna konstaterades vara för lätta för att förflytta artilleripjäser med, men den större 7-tons modellen var man mycket nöjda med. Under de sista månaderna av fortsättningskriget fanns det 243 st av T-6 modellen och 108 st av TD-14. Efter freden såldes en del av traktorerna till civilt bruk".
    Min far Petter tjänstgjorde som riktare på en artilleripjäs i 3 btr och han körde under 1950-talet en bandtraktor som ägdes av Pedersöre Grävbolag. Maskinen hade breda bälten, dvs den hade stor bärförmåga och kallades därför för "skaramöse".

    SvaraRadera
  2. Anonym23.10.15

    Foto nr 10, bildsamling Sven Åminne. Det är Sven Åminne, från Kyrkostrand, som sitter längst till höger i gruppen.
    Margaretha Evars

    SvaraRadera