Hemkomsten

Tunga sektionen 4:s krigsdagbok 10.11.1944. Anlände första resekontingenten till Jakobstad, där många personer voro församlade vid stationen. De inkvarterades på Brandkårshuset, där även välkomstkaffe var arrangerat.

11.11. Kl. 10-tiden anlände den återstående delen av sektionen till Jakobstad, där samma vänliga mottagande hade arrangerats. 1.btriet placerades på Salem och stabsbatteriet på Svenska gården.

12.11. kl 16.00 hölls en högtidlighet på salutorget. Sektionen stod uppställd i fyrkant med fronten mot Rådhuset då sekt.kom mottog sektionen av kapt. Wind samt granskade truppen. Kommunalnämndsordföranden i Pedersöre, ekonomierådet Westerlund höll välkomsttalet, sekt. pastor läste en bön och sekt.kom höll tal till truppen.


Enligt tidningen sade sektionskommendören Söderström i sitt tal bl.a.: Under 3½ års tid ha vi alla levat under i stort sett samma förhållanden. Nu skiljas våra vägar. Envar övergår till sin civila gärning, men under så olika betingelser och möjligheter till att skapa sig själv och de sina drägliga levnadsförhållanden. En del av Eder har sin framtid tryggad, mänskligt sett. En del har att börja om på nytt och för en del av Er är valet av levnadsbana ännu oavgjort. Många kommer säkert att få kämpa med ekonomiska svårigheter, känna besvikelser och berättigat missnöje över svårigheter, som ej äro självförvållade. Då fordras igen tålamod och självövervinnelse, en stark tro på att allt dock till slut skall ordna sig då viljan är god. Det fordras vilja att bistå och hjälpa. I detta avseende böra vi lova varandra att alltid vara villiga att ge en handräckning åt en vapenbroder, då det dock är möjligt.

Den sista anteckningen i Valter Nymans dagbok från krigsåren.  Onsdagen den 15 november. Är första dagen civil efter 3 år 4 mån 26 dagars krigstjänst.


Det tog mig ett och ett halvt år att att sammanställa den här bloggen, fortsättningskriget räckte två år längre än så. Många av de hemvändande soldaterna försökte säkert så snabbt som möjligt glömma och lämna kriget bakom sig. Det är också många av er som bidragit med bildmaterial till den här bloggen som sagt att pappa berättade just ingenting om kriget. Satta i sitt sammanhang kan bilderna berätta.

Tanken med den här bloggen var från början att försöka identifiera personer och platser på fotografierna. Det har också delvis lyckats, varmt tack för alla kommentarer jag fått. Men det verkar nog som om många av ansiktena på fotografierna förblir anonyma. Bloggen har ju också till stor del varit min fars berättelse men jag tror hans tankar och erfarenheter kan passa in på många andra av männen i ledet. Krigshjältar i all ära men avgörande för att Finland bestod genom krigsåren var nog de mer eller mindre anonyma männen och kvinnorna vid fronterna och hemma som gjorde det som fordrades på den plats de blev satta. Tack till dem alla.

Och stort tack alla som bidragit på olika sätt till den här bloggen och till den ganska omfattande bildsamling jag fått hopsamlad (bidrag är ännu välkomna). Jag skall ta väl vara på bilderna och se till att materialet bevaras för framtiden. Bloggen kommer att ligga kvar på nätet en tid framåt och man kan fortfarande kommentera den via bloggen eller per epost crut.nyman(at)gmail.com

Eftersom jag nu har en läsarskara och jag tillsammans med fotografierna från fortsättningskriget också fått tillgång till material bl.a. gällande vinterkrigets Pedersöresektion (1. batteri i Tunga sektionen 2) tänkte jag passa på och berätta vad jag känner till om den saken och lite till. Det kommer ändå att bli en betydligt kortare historia. Den som önskar är välkommen att följa den historien på bloggen   http://pedersorebatteri.blogspot.fi/